Berättelser

Jag älskar berättelser. De har alltid varit en stor del av mitt liv. Både de jag själv berättar men framför allt dem jag lyssnat till.

Människor är berättelser. Bakom varje liv finns en historia.

Berättelser kan förändra, både den som får lyssna till dem, men också den som berättar dem. Och det är i samspelet mellan lyssnandet och berättandet som undret sker. Det är där vi kan nå, beröra och i bästa fall snudda vid en förståelse av varandra.

Jag har just läst en sådan berättelse om en människas liv. Jag berördes, förundrades och kanske förstod jag. Många gånger därför att jag kände igen mig själv så väl.

Så där är det. Vi människor delar många gånger liknande berättelser. På så vis är varje människa unik, men ändå lik alla andra.

Så blir vi till som brustna och mänskliga individer i en hel mänsklighet.

När jag tolkar det genom den kristna berättelsen om nattvarden uttrycker jag det: Som brutna delar av ett och samma bröd.

Därför hör vi samman. Därför vågar jag tro att min egen isolering kan upphöra genom att sammanfogas med de andras liv.