Thanksgiving...

...är en helg som är i högsta grad amerikansk och inte svensk men firas just nu av miljoners amerikaner. Eftersom en liten del av min familj är amerikansk är jag på blixtvisit söderut och har just ätit en stor och riklig Thanskgivingmiddag.

Jag tänker också på mina vänner i kyrkan i New York. Just nu har de serverat middag, kalkon, mashed potatoes, cranberries mm.. till människor från kvarteren runt Hell´s Kitchen, Manhattan, där kyrkan ligger. Många som kommer är fattiga, några hemlösa, en hel del ensamma och några vill bara fira thanksgiving med andra än sin familj. Just så här firar man varje thanksgiving och varje jul i kyrkan. Just som man gör i många kyrkor i New York och i USA.

I en kyrka i ett sådant samhälle blir ande och kropp dessutom naturligt sammankopplade på ett sätt som jag kan sakna här i Sverige många gånger. Att dela måltid, inte enbart i bröd och vin utan också i form av kalkon, brun sås och potatismos och framför allt i gemenskap kring fällborden i källaren blir en naturlig del av ett kristet, medmänskligt liv. Och där kan bordsskicken verkligen variera...

Vi har det bra i Sverige, men ofta tar vi också saker och ting lite för givna. Och när vi tar saker och ting för givna glömmer vi väldigt lätt bort vårt medmänskliga ansvar.

Thanksgiving innebär också att tänka på vad man är tacksam över. Att visa tacksamhet kan vara ett sätt att påminna sig om att inte ta saker och ting för givna. Så min tacksamhet idag går till att bo i ett land där den sociala tryggheten för det mesta funkar väldigt väl.

Min önskan är att vår kyrka än mer ska bli en plats där kropp och ande kan få mötas. Att andligheten inte enbart är något som sker i vårt inre utan något som är del av hela livet.