Ibland, eller väldigt ofta tror vi i kyrkan att genom att göra kyrkan till en plats som vilken som helst, och genom att tala om för människor att kyrkan är inget konstigt alls så kommer folk förstå sitt behov av att gå i kyrkan och komma till oss, och vi kommer få massor av besökare.
Och massor av besökare är just vad vi vill ha. För då får prästerna sina löner och det vill vi ju (märk ironin. Fast, visst jag vill ha lön).
Not. Kyrkan ÄR en konstig plats, kommer alltid vara en konstig plats, och ska vara en konstig plats. Eller, i alla fall en annorlunda plats.
Kanske kan vi inte göra skillnad och säga att en biosalong, eller nattklubb egentligen skulle vara mindre helig än vad kyrkan är. Jag tror och är helt och fullt övertygad om att Gud finns lika mycket där som i kyrkan och att dessa platser därmed är på sätt och vis lika heliga, men jag tror att kyrkan är och bör vara avskiljd och annorlunda därför att vi där söker något annat, och vill få kontakt med någon inom oss och i tillvaron (Gud) som skiljer sig från det vardagliga livet. Det liv som så många gånger gör oss fyllda av krav, skuld och skam.
När vi vill göra om kyrkan till att vara något "som är hur vanligt och normalt som vad som helst" är det lika pinsamt som vuxna som vill vara tonåringar, eller föräldrar som vill vara bästa kompisar med sina barn.
Ja, pinsamt är just vad det är. För vi skäms. Vi skäms över att vara kyrka då. Vi skäms över det vi är och försöker vara något som vi inte är.
Och skam, det är ju just det som vi i kyrkan vill förmedla helande och upprättelse ifrån.
Det finns så mycket skam i kyrkan. Och är kanske den största skammen den över att vara kyrka, tänker jag över ibland.
Hur ska en kyrka som skäms över sig själv kunna förmedla förlåtelse och upprättelse på ett trovärdigt sätt undrar jag lite smått i mitt stilla sinne.
Kära kyrka, sluta upp att skämmas och be om ursäkt för dig själv. Var stolt och tro på det du gör istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Prästlönerna betalas ju med skog ändå... fast nu vill ju Anders Borg i och för sig ha en liten bit av den kakan. Jag tänker mig att just detta kan vara en gammal tanke, att prästen inte skall bekymra sig så mycket för att försöka göra alla nöjda genom att ge dem vad prästen tror att de vill ha, utan istället göra dem gott genom att ge dem vad hon tror de behöver.
Fatta när man skulle leva på ost från granngården och bröd från bagaren nere på gatan. Då var man nog pirrig på väg upp i predikstolen. Även om de var tvång att betala på den tiden kunde de väl lättare bli av med prästen.
Ja, jag förstår din poäng. Samtidigt lever även vi präster i en ekonomisk verklighet och behöver kunna leva. Så jag är helt klart för att vi ska ha lön, jag :)
Ibland blir det dock så att vi fokuserar alltför mycket på att ha "rätt" verksamhet och statistik att vi missar den enskilda människan. Statistik är viktigt, kyrkan behöver människor, men framförallt: Människor behöver kyrkan. Annars behöver vi inte vara kyrka.
Allt gott,
Jenny
Skicka en kommentar