Gudomlig rojalist-javisst!

Idag var kyrkan full av prinsar och prinsessor av Guds rike. Två gånger om, först på familjegudstjänsten, det var då jag utnämnde oss alla till detta, och sen klockan 11 på den vanliga högmässan. Fast de som kom kl 11 fick aldrig höra att de var Gudomliga kungligheter förstås. Hoppas de förstod det ändå.

Att vara prins och prinsessa i Guds rike är nämligen något väldigt fint. Eftersom vi nu ibland säger att Gud är kung, och att vi är hans barn så blir ju vi kungabarn. Det vill säga prinsar och prinsessor.

Prinsar och prinsessor behandlas ju i allmänhet väldigt väl, med värdighet och respekt (förutom av människor som valt Jantelagen till lag för sitt liv. Men det är i allmänhet en väldigt dum lag och bara att strunta i annars också), och precis så förtjänar man att bli behandlad- och behandla andra- när man är prins och prinsessa i Guds rike.

Det bästa är att ALLA är prinsar och prinsessor i Guds rike. Vare sig man är barn, vuxen eller gammal så hör man dit! Vare sig vi vill det eller inte. Det gäller bara att komma på det! Men när vi väl kommer på det, när vi förstår det. Då får vi sträcka på oss och vara stolta.

Tro mig! Det är jätteinspirerande att ha en kyrka full två gånger om dagen med prinsar och prinsessor (både jag och min KH skulle gärna vilja att det var så varje söndag!)

För tydlighets skull: Hon som skriver det här uttalar sig inte på något sätt om det svenska kungahusets vara eller icke vara (är däremot nästintill militant för att avskaffa Jantelagen) MEN aspirerade däremot redan i ganska unga år på att bli en riktig sagotant!

Jag är inte bara präst. Jag är sagotant också. Och prinsessa av Guds rike!...hehe..busy life!