Street-smart

Att tro är lite som att vara street-smart. Fast i livet. Livet är som en stor stor stad. Den som inte förhåller sig till det på ett vettigt sätt går lätt under där i kaoset.

Den stora stora staden är på nåt sätt som den är. Vissa delar är underbara, andra är mindre trevliga och smartast gör man i att undvika de minst trevliga i den mån det går. Annars bör man rusta sig väl för att ge sig dit. Ta med en stark vän t ex. Den som bott nära kärnan i en sån här stor stor stad vet att man är körd om man försöker gå mot strömmen. Go with the flow, men bevara för allt i världen din egen riktning. Annars slutar du som en virrpanna som inte kommer nånstans.

I den stora stora staden handlar det många gånger om att äta eller att ätas. Den som inte vet vem han eller hon är blir snabbt ett hett villebråd, som upphöjs till skyarna, men lämnas snart på trottoaren med bara sitt skal när denne konsumerats av dem som fått ut all näring, det som de vill.

Kanske är det för att vi inte har nån stor stor stad i Sverige, utan bara städer med rätt tomma gator som vi sätter ett sådant värde i att gå mot strömmen. Coolt? Ja, kanske. Eller puckat? Ibland.

Att tro är som att vandra på livets avenyer och bakgator med sin streetsmarthet. Det gäller att acceptera klimatet. Försöka välja de smartaste vägarna och ta hjälp av andra i det svåra. Tillsammans med andra kan vi förstås gå samman och med gemensam kraft förändra gatbilden. Men ensam? Aldrig. It´s a no-no.

Cynisk bild av staden eller av livet? Kanske, men tillägas bör att jag älskar den stora stora staden liksom jag älskar livet! Just därför att jag är både street-smart och har en tro.