När det är november behöver jag inspiration! Kanske är den bästa inspirationen att skratta. Det är verkligen helt sjukt hur introverta och inåtvända vi verkar bli i november, det var vad jag tänkte på när jag av någon lat anledning tog tunnelbanan mina tre hållplatser i morse. Mindre inspirerande plats än tunnelbanan får man leta efter! Jag ska härmed promenera till jobbet!
Jag behöver verkligen en hel hink med inspiration nu! Behöver skratta mer, mycket mer! Skratta bort den där novembertröttheten...
Ibland när jag behöver akutskratta kollar jag på sjuka youtube-klipp på nätet. Tips är att söka på Björn Gustafsson, Napoleon Dynamite eller klipp från gamla 80- och 90-talsserier. Roliga reklamfilmer funkar också. Ju sämre, desto bättre. Och jag kan sitta dubbelvikt av skratt hemma för mig själv. Det funkar! Fast det är ju roligare att skratta ihop med andra förstås.
För övrigt tycker jag att vi kunde skratta lite mer i kyrkan också. Och dansa. En del är rädda för att vi blir för "pingstiga" i så fall. Jag skulle tro att vi blir för "dö-trista" i annat fall. Och det är nästan värre... Vi skrattar visserligen ganska så mycket på mitt jobb. Lite sämre ställt med dansen, men man kan ju inte få allt...
På söndag är det första advent däremot. Och då är det fest! Ljus i massor, härlig musik, och människor som strömmar till kyrkan för att tända ljus i vintermörkret. Vi läser texter om Jesus som red in i Jerusalem och då, mina vänner, var människor extremt glada och jublade och skrattade!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker inte om det där stela som så många, framför allt äldre, verkar tycka är det "rätta" i kyrkan. Min präst kallar dem för "Jesus-tanter" och det ordet säger liksom allt om dem tycker jag. Eller _jag_ förstår i alla fall precis vad hon menar. Fram för mer glädje, skratt och applåder i kyrkan!
Nej, ibland blir det lite stelt och tråkigt även om jag också kan tycka det är skönt ibland när det är lugnt och meditativt. Personligen trivs jag också bra med en trygg och igenkännande liturgi. Däremot tror jag verkligen inte att det behöver vara stelt för det! Snarare tvärt om. Jag kan känna en enorm glädje och feststämning i just en traditionell högmässa. Ja, jag tror verkligen att vi behöver påminna oss om att "evangelium" faktiskt betyder glädjebudskap lite oftare. Det viktiga är att vi alltid försöker se människorna där de är och inte tvingar på en stämning, vare sig den ena eller andra på någon.
Skicka en kommentar