Lite kaxig var han väl ändå, Jesus när han red in i Jersusalem?
Att som kringvandrande sandal-man och lantis rida in på en åsna i Jerusalem och få människorna att hylla en som kung. DET är ändå ganska kaxigt tycker jag!
"Ödmjuk, ridande på en åsna"...jovars, men att åsnan var det djur som kungarna red in på i det gamla kungadömet Israel tyder väl ändå lite på att han var ganska så medveten om vilka anspråk han gjorde?
Så rörde han ju om i grytan en del också när han ville ge människorna sitt egenvärde tillbaka, förtryckta och förminskade som de var under kejsaren.
Glad advent på er allesammans! Nu ska jag stupa i säng för att vara pigg när jag ska predika på familjegudstjänsten i morgon om denne kaxige kung vars vilja var att få människorna att sluta huka och buga för någon annan än Gud själv (en del tycker inte att man ska buga för Gud heller. Men det tycker jag. Annars hamnar i alla fall jag lätt i hybris och då tycker jag lätt att människor, och Gud också, ska buga för mig istället, och oj..då blev det ju helt fel. Så jag fortsätter lugnt att buga mig för Gud).
Imorgon står vi upp i kyrkbänkarna, upprättade, i vår fulla längd som stolta människor och sjunger "Hosianna"!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mm, det blir mer intressant när man sätter in berättelserna i sin rätta historisk-sociala kontext. Och jag har en känsla att det är en hel del man får omvärdera en smula när man gör så istället för att tro att det då och där var precis som det är nu och här.
Visst är det detta som gör texterna så spännande och fashinerande? Att det finns enormt många lager och tolkningsmöjligheter i dem! Och forskningen, ja vi får förlita oss på det vi har just nu. Den ändras ju också ständigt..Men så länge vi tolkar utifrån att Gud vill liv, kärlek och upprättelse för oss människor tror jag att vi hamnar ganska så bra till!
Allt gott,
Jenny
Skicka en kommentar